Till umu.se

Klimatförändringar i Arktis och Sub-Antarktis under de senaste 3.6 miljoner åren

För att förbättra globala cirkulationsmodeller för vårt framtida klimat kommer vi att rekonstruera klimatet i Arktis, Sub-Antarktis och i Makedonien under de senaste 3.6 miljoner åren med sjösediment från sjöarna El’gygytgyn (Sibirien), Pingualuit (Kanada), Laguna Potrok Aike (Argentina), Ohrid (Makedonien) och Sokli (Finland) samt marina sediment från Antarktis.

Polarområdena är viktiga för det globala klimatet och ett sätt att ytterligare förstå de komplexa interaktionerna mellan is, hav och land är att jämföra glaciala, marina och terrestra arkiv under flera värme och istider. Eftersom iskärnan från NGRIP på Grönland bara sträcker sig 123 000 år tillbaka har en jämförelse mellan det kontinentala klimatet i Antarktis och Arktis inte varit möjlig under flera interglacialer. Tack vare sedimentet från El'gygytgyn kan vi nu relativt högupplöst få en uppfattning om klimatets variation under de senaste 3.6 miljoner åren. Resultaten kommer att öka vår förståelse för hur klimatet på de båda kontinenterna på norra hemisfären och de båda polarområdena är kopplade.

En aktuell frågeställning är om en snabb global uppvärmning paradoxalt nog kan skapa en kall period. Vi vet att inledningen på den nuvarande värmetiden avbröts med ett ovanligt kallt klimat på norra hemisfären för 13 000 år sedan. Perioden kallas Yngre Dryas och pågick under 1500 år innan temperaturen åter ökade och då med 5-10 grader. Orsaken till Yngre Dryas tror man beror på att Golfströmmen upphörde när stora mängder is smälte. Rapporter finns om att salthalten i norra Atlanten håller på att minska idag och att orsaken är uppvärmningen i Arktis och att havsisar och glaciärer smälter. Med de nya arkiven från Sibirien, Kanada och Argentina kan vi nu studera om global uppvärmning vanligen avbryts med en ovanligt kall period, vilket är viktigt att veta för att kunna göra bra prediktioner om vårt framtida klimat.

Umeå universitets del i projekten är att applicera fourier transform infraröd spektroskopi (FTIRS) för att bestämma sedimentets egenskaper. Som den första forskargruppen i världen har jag och mina kollegor utvecklat FTIRS till en ny metod för att bestämma mängden biogent kisel, kväve, och oorganiskt och organiskt kol i sediment (Vogel et al. 2008; Rosén et al. 2010). Metoden är snabb och billig och biogent kisel bestämt med FTIR har hittills visat sig vara den bästa för att rekonstruera klimatet från El’gygytgyns sediment med bra korrelationen till andra klimatarkiv (iskärnor från Antarktis, marina sediment). Under de närmaste åren kommer vi nu att utveckla metoden ytterligare så att fler ämnen samtidigt kan bestämmas med tekniken.


Forskningen finansieras av Vetenskapsrådet (VR), FORMAS och Kempestiftelserna.

För mer information: International Continental Scientific Drilling Program


Sidansvarig: Elisabet Carlborg

Utskriftsversion